Självklart menar inte någon av dessa exemplifierade ”besserwissrar” i grunden något illa. Kanske till och med bara vill hjälpa. Men så är det hjälp är inte alltid hjälp. Hjälp blir inte hjälp förrän mottagaren vill ta emot den. 

 

Jag tror jag kan ge lärarkåren en något djupare förståelse och ett antal aha-upplevelser kring bemötande av främst dyslektiker, men även i viss mån andra handikapp. Inga generalrecept eller pekpinnar. Bara en liten resa in i, som jag tror, vissa av era elevers omvärldsbild och förhoppningsvis lite delsvar på varför de reagerar som de gör. Allt förmedlat från en som är dyslektiker och upplevt en del.

 

Det är alltså inte pedagogiska kunskaper eller diagnostik detta är frågan om.

 

 

Föreläsningar

om Dyslektikers verklighet

En mor till ett handikappat barn sade till mig följande: ”Jag tror inte att man kan förstå ordentligt innan man själv är i det”. På något sätt tror jag denna mamma har satt fingret på kärnan. Den fulla förståelsen kräver mer än iakttagandet.

 

Från många lärare som jag pratat med har uttryckt en indignation i sin upplevelse av samhällsdebatten. Allt ifrån TV-sofftyckare till människan på gatan vet precis hur man ska bära sig åt och hur man som lärare borde göra. En upplevelse som man delar med ett antal andra yrkesgrupper.

 

Jag tror jag förstår den indignationen för den har en mycket tydlig parallell med den indignation jag känt mot skolan. Som även många elever i dag känner mot skolan. Jag tror mig kunna lätta lite på den förlåten och sprida lite ljus över dyslektikers vardag, allt i syfte att underlätta lärares arbete med dessa elever.

 

 

 

Tillbaka till startsida

Föregående sida

Det jag kan erbjuda är en föreläsning där jag lämnar ut mig själv och delar med mig av mina känslor kring hur man har blivit/blir bemött och respekterad. Från ungdomen och den revolt som på något sätt var oundviklig. Fram till insikt och kunskap kring ett fenomen. Att många säger sig förstå medan andra på goda grunder ifrågasätter detta. Båda parter har oftast rätt dessutom.

 

Detta fenomen är mycket svårhanterligt och svårbearbetat. Jag tror att det i stor utsträckning handlar om när den personliga självkänslan ställs mot en utomståendes bedömning eller varför inte expertkunskap. I det lilla kan vi exemplifiera detta med den klassiska situationen när någon håller på att starta sin gräsklippare och den trilskas lite. Då tittar grannen in över staketet och säger menande att: ”Du borde byta tändstift på den där” Det växer fram en inte obetydlig irritation, särskilt som detta tändstift är bytt för en månad sedan. Samma irritation kan jag känna när jag ber någon läsa en text för att bedöma innehållet och får tillbaka en massa anmärkningar om stavfel.

Jag har idag material för upp till ca 3 timmars föreläsning.

 

Rubriker ur föreläsningen:

· Min uppväxt.

· Min attityd till skolan då och nu.

· Hur jag lärde mig läsa.

· Ärftligheten.

· Bemötande.

· Vad uppfattas som kränkning och vad uppfattas som hjälp.

· Rättvisor och orättvisor.

· Hjälpmedel.

 

Ur detta kan jag  naturligtvis bryta loss delar efter era önskemål.

 

Lokal: Inga särskild krav på lokal.

Utrustning: Helst dator med uppkopplad projektor. Men kan även klara det med OH.

 

Välkommen med förfrågan.

Mina kontaktuppgifter finner ni på förstasidan.    Välkommen